Med luft
världen utan horisont omfamnar dig på vägen hem från skolan och du får kramp
världen utan horisont tar ett fast tag om din midja och drar ner dig på knä
du kämpar för att stå upp men skrapas mot sten och grus
du kämpar för att blicka mot ett slut men skrapas mot dimma och fortsättning
dina ögon är förvirrade
världen trycker ner dig mot gatan och skrattar
du förstår inte om det är snällt eller elakt
kan inte förstå världens skratt
dina öron är förvirrade
att landskapen ligger öppna för dig i aldrig slutande
att det är ditt horisontlösa landskap
att det är dina beslut som är dina beslut
att du kräks mot gatan och försöker trycka bort världen utan horisont
att du drar jackan över huvudet och håller dina egna händer för öronen
att du vägrar känna lukten av spya under jackan
att du vägrar höra världen skratta utanför
att du förvirrad och svag stapplar mot lägenhetsdörren
att du tar hissen upp fyra våningar och landar i din säng
att du inte vill titta ut
inte vill se horisontlösheten mer
att du inte vill förstå
dina andetag under täcket tar slut
lev livet utan gräns!
lev livet med luft!
lev livet som skrattar!
din mage går inte sönder
dina ögon torkar inte ut
dina öron sprängs inte
dina ben orkar stappla
du orkar ramla
