Mormor
hon sjunker långsamt ner med huvudet mot bröstet,
rycker till och rätar upp sig igen
hon svajar och är sned på stolen
och hennes ord är långsamma
de färdas långt, eller långsamt
hon sitter på stolen vid köksbordet
hennes minnen rör sig över kaffet
hennes huvud svajar mot bröstet
hennes händer sträcker sig efter kakan
de kan knappt greppa den, märkta av reumatism
hon lever tillbaka sitt liv i minnen som är stora
hon ser tillbaka sina ögonblick värda att minnas
och färdar ut dem i ord
skogen och snön skiner från fönstret
byn skimrar av lyktor långt borta
jag huttrar i kylan påbylsad två yllekoftor och en stor sjal
men hon går barfota i tofflorna
hon hasar runt i pyjamas och en tunn morgonrock
och dricker halva koppar kaffe
och äter sill med rödbetor
och dricker vatten ur en babykopp
hennes händer har svårt att greppa
hon äter kakan långsamt
minnena tar för mycket plats i munnen
blicken glider från stolen mittemot och de andra ner mot golvet
hon tittar inte på golvet
hon tittar på sitt ljus
och huvudet glider ner utan att det gör någonting
kraven rinner undan runt henne
hon repellerar dem och i några minuter
blir luften ren och gammal
dammet godkänner och älskar
varje kaffeklunk får sin tid
mörkret utanför är likadant så många timmar
och blommorna dör inte än
