Brighton
Gator som får mig att ramla
en lång rutchkana som börjar utanför mitt hus
som glider även när det är stilla
som lyser ljus
under min färd.
Jag har inte bestämt mig än
för om jag faller
eller bara glider.
Den här staden
fångar en snabbt
staden som lever så tätt inpå sig själv
som andas öppet hav
som med sina hus och gårdar
välkomnar vågorna.
Det har slutat regna
bussarna har slutat köra
människorna har gått hem
och havet lever gatorna.
Råheten i luften är snäll
till och med mörkret tycks vänligt
jag andas hav och trygghet
fångad av staden
rädd
för att tappa fotfästet om gatorna.
Kommentarer
Trackback
