Skrivande
Jag vet egentligen inte vad jag gör här
framför bokstäverna
framför sidorna
framför människornas ögon
läsande
tänkande
tittande
Jag vet bara att det till en början går automatiskt
att dikterna ofta rinner ur mig
att jag blir beroende av dem
kan göra mig själv beroende
vad hoppas jag på?
Scenpoet?
Författare?
Bearbetningen går långsamt
och oftast inte självmant
dikterna lämnas ensamma i sina dokument
jag orkar inte med dem
glömmer bort
tills behovet av att visa upp något kommer
jag måste ha något att läsa
då hittar jag dem
och kan börja bearbeta
Jag har nu fortsatt så pass långt
att jag måste tro något stort om mig själv
någon annan anledning att jag fortsätter som jag gör ser jag inte
och jag vet också att jag tror
jag tror att jag kan det här
egentligen
frågan är bara hur jag kan tro det?
Jag vill gärna känna att det är i mig själv
att jag känner det i mig själv
att jag har det
men hur kan jag vara säker på om det verkligen är så
eller om jag bara vill det så mycket
Men alla poeter lyfter sig själva till skyarna
varför inte jag?
Och det är väl inte en särskild hög sky
att tro att man kan bli en av dem
en av dem som lyckas
skriva något som blir hyllat
åtminstone lite
en ödmjuk sky
Drömmen om att allt man skapar skulle bli värdefullt
här är Amandas dagbok
här är hennes dikt om hur hon ser på sitt skrivande
sina drömmar
allt värdesätts
Är det därför jag sitter här?
Framför datorn
framför tangenterna
framför orden
Eller är det orsakslöst?
Jag bara sitter
och skriver av mina fingrar
så¨som man rastar hunden.
